The small, thin world. I'm ugly and sad.
Vid första anblick kan detta te sig som ett deprimerande och ganska hemskt inlägg, jag vill endast klargöra att jag är glad, pigg och just för tillfället inte särskilt fräsch. Ville bara rensa luften. För de två-sju läsare som följer min blogg till och från. Haha!
Går lugnt och metodiskt igenom olika websidor i syfte att hitta något trevligt och fint som man skulle kunna känna sig snygg och bekväm i på studenten samt på studentskivan.
Alltså något att lägga pengar jag inte äger på.
Inget annat än de flesta andra i studenttider.
Klickar runt på olika sidor, hittar något jag faktiskt skulle kunna tänka mig att köpa.
Förstorar bilden.
Möts sedan av modellen, ser hur alla ben i hennes magra kropp spretar ut ur kroppen.
Det ser ut som att de när som helst skulle kunna sprätta upp huden och springa iväg till näringsrikare breddgrader och lämna en en liten hög med skinn efter sig.
Kommer det där sitta likadant på mig?
Jag är inte riktigt lika smal som det där anorexioffret...
Börjar sedan omedvetet fundera ut en bantingsplan så att jag ska känna mig smal, snygg och anorektisk till studenten.
En kort liten film spelas upp i mitt huvud där jag står i en svärma av människor där alla älskar MIG!
Kommer på mig själv, inser det patetiska i mina tankegångar, klickar mig ut från det plagget och letar vidare.
Hur många finns det inte som faktiskt skulle göra slag i saken och banta ner sig till benrangel för att uppnå något liknande?
Eller rättare sagt så är det ju många som faktiskt göra det
Vem vill inte ha en plattare mage, smalare ben och mindre rumpa?
Äsch, mår man bra, äter bra, rör sig måttligt och känner sig bekväm med sig själv så spelar det väl ingen roll hur smal man är?
Självförtroende och självkänsla väger ju väldigt mycket tyngre isåfall!
Man umgås väl aldrig med människor bara för att de är snygga?
När jag nu letar efter en bild så hittar jag bara en massa bloggar med anorektiska tjejer. En som är lika gammal som mig har lagt ut bilder på tjejer som varit i det normalas överkant, men som nu lyckats bli smala. Med varienrande resultat, många är extremt smala, några normalsmala. Hon berättar även om hur hon ska lyckas hoppa över middagen när föräldrarna är hemma för att hon ska kunna fasta utan att de märker något. En slags motivationsblogg för att gå ner i vikt. Och här sitter jag och äter en kaloririk banan. Varför blir man förresten hungrigare efter att ha ätit en banan? Har kanske druckit för lite..
Herregud var är världen på väg..? Finns det inte viktigare saker att lägga sin energi på?
Jag känner mig i alla fall varken ful eller ledsen. Ska alldeles snart gå på årets första långpromenad i solskenet med vilddjuren.
Skulle vilja ta med kaffe i en termos och sätta mig i hamnen, men jag skulle bara känna mig som en tant som gillar att mata fiskmåsar.
ÅH! Jag ska mata änder!
