Fuskdepression.
På något sätt är det som att jag försöker tvinga mig in i något slags deppigt mood.
Lyssnar på deppmusik och gör en lista som jag ska bli deppig av.
Som att jag vill gråta en skvätt.
Tror att jag är utmattad egentligen,
inte alls deprimerad.
Fast det skulle vara skönt att vara lite deprimerad en stund, det skulle passa sig.
När man sitter ensam i matrummet och lyssnar på Anna Von Hausswolff – Track Of Time
och tänker på hur fint allt hade varit om man hade varit kär och spenderat tid med Honom (!!) nu.
Nu råkar det vara så att jag inte är kär.
Han (!!) finns inte för tillfället.
Men vem sörjer det?
Tiden räcker väl till det med.
Sån jäkla hets.
Vad finns det egentligen att hetsa upp sig över?
(nej jag tänker inte på en speciell Han(!!))
Nu ska jag deppa.
Ska slå till med Antony & The Johnsons – Hope There's Someone.
Antony & the Johnsons slår aldrig fel.
Ska förresten lyssna på den senaste.
Har inte lyssnat på den.
Kommentarer
Trackback
