Utkast: Feb. 15, 2011



Jag förstår inte riktigt.
Vad är det jag vill säga egentligen?
Väntar och väntar men när tiden är inne så tar det stopp.

Mamma är som en vandrande bomb som kan sprängas när som helst också.
Obehagligt.

Hon kanske blir lite gladare om jag tar ut sopporna och kissar hundarna.
Värt ett försök.

Är för trött för att bry mig mer sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0