I Killed AGLO...

Jag känner för att gör något radikalt.
Nåt som folk egentligen bara skulle höja på ögonbrynen åt.

Det skulle vara kul.

Nåt som skulle vara radikalt i nuläget skulle vara att faktiskt ta sig till skolan varje dag som normala ungdomar i min ålder gör.
Men jag är ju radikal och kör, (icke så genomtänkt), på "Too cool for Scholl"-grejen.

Fast det får det faktiskt vara slut på nu.
Kan ju inte hålla på såhär längre.
Det fungerar ju faktiskt inte i längden.

Känner för att göra något med min kamera också.
Ska ta lite "modebilder" utomhus på Bea någon dag också...
Funderar på att plåga henne lite genom att placera henne i en snödriva i trädgården. Då skulle det bli lite samma stuk på de bilderna som på de förra jag tog.

Som blev lite såhär:


Har en stor kappa som skulle kunna bli fin.
Känner inte riktigt att jag är så bra på rena modebilder... Det drar alltid iväg åt något håll när jag ska göra Lasses uppgifter.
Vissa är bra på att följa riktlinjer och vissa måste bli bättre på att följa de viktiga.

Jag vill helst av allt att utställningen ska vara helt färdig så jag slipper sitta på nålar. Blir helt nipprig av att oroa mig för att paspartoerna ska bli klara och om ramarna håller måttet, om jag ska hinna printa ut bilderna på Bea, om Lasse kommer bli helt galen när han ser att jag har två utställningar när jag bara berättat om en.

Måste kanske slappna av lite.

Den där känslan av att göra något radikalt kan komma sig av att jag hämtade min studentmössa igår och att det känns så HIMLA bra!!

97 dagar kvar...

...det var bara det jag ville säga.

 

Men det var iallafall kul!
Jag och Signe och Agnes dansade typ med sångaren också, kan man säga, när han hoppade ner från scenen och sällskapade med oss som var betraktare. Mysigt.
Varför gör inte alla sångare så?

fräsch och mysig tjej sitter med gråvit katt i knä söndag kväll 23.23 och tror att kroppen automatiskt för sig ned till den tomma sängen med flera dagar gamla kattassspår.
Att hjärnan automatiskt kopplas bort när man sitter för länge framför en värdelös skärm.
Det gör den inte.
Att jorden snurrar vidare utan att man springer medsols för att hinna med.

Idag blev jag nervös.
Det spred sig, men drog sig tillbaka.
Nu ligger drivveden vid strandkanten och rör sig i takt med vågskvalpet...

Beslutsångesten...

Försöker bestämma mig för vilka bilder jag ska skriva ut i vilket format och vilka bilder som ska hängas och vilka bilder som ska "kastas".
Blir inte klok på någonting. Får beslutsångest och kan inte bestämma mig för om en bild ska va i A4 eller A3, om Rune ska ha fler bilder än Rune, om jag ska ha modebilderna också, om Lasse kommer tycka att det är okej, hur ska jag göra med pas partou? Göra egen eller köpa? det är ju så himla dyrt... AAAaAAAAAAHHH!

BLIR GALEN!

Lasse är tillbaka om 40 minuter... får väl helt enkelt vänta och diskutera med honom.

Det blir skönt när allt är avklarat, när allt är på plats i Sturekatten och jag kan slappna av helt. För nu håller mitt huvud på att sprängas, i bokstavlig mening.

Får försöka andas, dricka lite vatten och försöka ta lite beslut.

Jag förstår inte riktigt.
Vad är det jag vill säga egentligen?
Väntar och väntar men när tiden är inne så tar det stopp.

Mamma är som en vandrande bomb som kan sprängas när som helst också.
Obehagligt.

Hon kanske blir lite gladare om jag tar ut sopporna och kissar hundarna.
Värt ett försök.

Är för trött för att bry mig mer sen.

Jag tror att något händer nu!
Har fått en assistentplats hos en duktig fotograf som har studio i Stockholm. Hoppas att det kommer hända något med det här, men han var väldigt intresserad och hade jättemånga idéer!
Eftersom jag fortfarande går på gymnasiet så kommer vi inte att kunna samarbeta jättemycket nu, men som det lät så kommer jag få lite uppgifter och förmodligen få hänga med och assa på olika jobb och så när det passar!
Bara att han tyckte att mina bilder var intressanta är helt underbaaart!

Det är så himla roligt!!
Tänk om det här är min väg in!

Spricker snart!

Louisa