ENGLAND!!

7 november åker jag ensam till LONDON för att spendera en vecka i ölets och fish 'n' chipsens land.
WOHO!!!!
tar en sväng för bi manchester för att hälsa på finaste finaste vendela och alexandra och delar dubbelsäng med de båda också!
men mest ska jag bo på hostel i sovsal tillsammans med 11 andra i åldern 18-35 år!
Couldn't feel any better.
nu dricker jag vin som ar lite för gammalt och känner mig berusad efter endast en halv deciliter.
friskt.

neeeeeeej!

kom på hur ensamt det kommer kännas i sverige i vår.
när vi bara är tre st som blir kvar här.
resten är ute och reser.
jag ska också resa. årets julklapp blir ett interrail-kort!
kan man önska sig en reskompis?

vem vill slicka nejlikan?

friskt...

mmmm. Penis!


...vet precis hur det känns.

jesus.

kan det inte bara bli ljust snart?
så fort det blir lite ljust ute kommer jag kunna sova.
gud vad jag är töntig! vad an hända egentligen?
har suttit vid datorn lite för länge och kommit fram till att den som tillät mig ett visa-kort borde halshuggas...
fattigare och tröttare sitter jag i en ful tröja och obekväma trosor.
på jobbet.
klockan nästan fem.
numer är det lördag också.
hej, vad kul!!
tröstar mig med jesus som pekar finger.
japp, precis så kul är det faktiskt här på jobbet!
känner jag mig själv så väl som jag faktiskt tror att jag gör så kommer jag förmodligen inom kort börja leta efter jättetråkiga videoklipp på youtube och skratta hysteriskt.
och skoja med mig själv.
och tycka att det inte finns en människa som är roligare än mig i hela världen.
jag lovar.
nu fryser jag också.
jag hatar att missa sista bussen...

spänning

jag sitter på mitt jobb klockan tjugo i fem en fredagsmorgon.
inget konstigt med det.
förra veckan var det på samma vis.
den enda skillnaden är egentligen att jag är ensam nu.
och lite rädd.
lamporna är tända här och jag vågar inte sova.
så fort jag lägger mig och ska blunda så vågar jag inte, istället så lyssnar jag.
lyssnar efter allt.
varenda ljud i hela huset hör jag.
kylskåpet vid mitt huvud låter till och från, i vanliga fall skulle jag ge vad som helst för att det ska sluta låta.
nu kan jag ge vad som helst för att det ska fortsätta.
jag sitter ensam och rädd.
jättefånigt egentligen.

RSS 2.0